Varför älskar vi choklad?
Jag sitter och smäller i mig en choklad, mmm marabou, lika gott varje gång! Jag undrar hur tillverkarna kan få den så otroligt god, jag menar, finns det någon som inte gillar choklad? Det går ju inte, man blir ju beroende efter första tuggan.
När jag var liten så åt jag varken godis eller chips och sådant, mamma sa att jag inte fick något förrän jag var runt 7-8 första gången. Men hon som är en sån godisgris, jag undrar hur hon kunde hålla sig. Jag frågade henne nu och vet ni vad hon svarade;
-Jag åt inte när du var med,och när du inte var det, då passade jag på! Hehe.
Men å andra sidan så är jag glad för det, vem behöver godis, bara massa onyttigheter. Nu ångrar jag att hon började ge mig på lördagskvällarna, då kanske jag inte hade varit så sugen som jag är nu?
Men å andra sidan choklad är ju bra för skälen, när man mår dåligt eller behöver trösta sig på något sätt så blir man ju alltid glad.
Det är konstigt, förut när jag var otroligt tjurig ibland, av ingenting (hade nog att göra med tonåren) så köpte hon bara en liten choklad och vips var jag som en ny person. Jag hatade varje gång jag var tvungen att ge med mig, chokladen hade ju gjort mig glad och mamma såg det på mig när leendet bara bredde ut sig över min läppar.
/Östen
När jag var liten så åt jag varken godis eller chips och sådant, mamma sa att jag inte fick något förrän jag var runt 7-8 första gången. Men hon som är en sån godisgris, jag undrar hur hon kunde hålla sig. Jag frågade henne nu och vet ni vad hon svarade;
-Jag åt inte när du var med,och när du inte var det, då passade jag på! Hehe.
Men å andra sidan så är jag glad för det, vem behöver godis, bara massa onyttigheter. Nu ångrar jag att hon började ge mig på lördagskvällarna, då kanske jag inte hade varit så sugen som jag är nu?
Men å andra sidan choklad är ju bra för skälen, när man mår dåligt eller behöver trösta sig på något sätt så blir man ju alltid glad.
Det är konstigt, förut när jag var otroligt tjurig ibland, av ingenting (hade nog att göra med tonåren) så köpte hon bara en liten choklad och vips var jag som en ny person. Jag hatade varje gång jag var tvungen att ge med mig, chokladen hade ju gjort mig glad och mamma såg det på mig när leendet bara bredde ut sig över min läppar.
/Östen
Kommentarer
Trackback